Erfarenheter
och tips, Del 2
Att få byggplattan i rätt nivå.
Det allra första problemet man stöter på när man skall börja printa, är att få byggplattan i rätt nivå.
Byggplattan justeras vanligen med tre eller fyra ställskruvar. Med tre skruvar borde vara lättare än med fyra, men det är inte så mycket lättare som man skulle tro.
Det kommer fler och fler printrar med självnivellerande byggplattor. Det lämnar jag åt sidan så länge. Jag har inte provat ännu. Förmodligen löser självnivelleringen hel del problem.
Är byggplattan plan i sig själv?
Glasskivor skall vara väldigt plana sägs det. Det är nog oftast sant, men jag har stött på glasskivor som varit ojämna. Störande.
På nätet finns beskrivningar av hur man kan "palla upp" ojämna glasskivan med t ex aluminiumfolie.
Jag har provat, men det lyckades inte särskilt bra. Plant blev det inte. Jag har svårt att tänka mig att man kan böja en glasplatta om man inte har värdigt starka klämmor.
I den printer jag använder mest, har jag helt enkelt bara en 4 mm aluminiumplatta med BuildTak. Värmen sprider sig snabbt och jämt och jag har inte haft några som helst problem med planheten.
Om man använder glasskiva och klämmor, begränsas den printbara ytan. Stora printerhuvuden brukar sopa rent på klämmor om man inte placerar dem listigt och det går alla gånger. Jag har provat att tejpa fast glasskivan i stället och det går rätt bra, men är inte helt pålitligt. Med lite otur rör sig glasskivan.
En fördel med glasskiva är att man kan ta loss klämmorna (eller tejpen) och ta ut hela härligheten ur printern när man skall lossa på bitarna. Om bitarna sitter hårt fast, är det farligt att försöka bryta loss inne i printern. Jag har provat med att ha glasskivan kvar i printern. Klämmorna lossnade och allt for iväg. Glasskivan sprack.
Med BuildTak och hårspray (som jag skrev om i del1), har jag aldrig haft problem med att få loss bitarna, vare sig BuildTak sitter på glasskiva eller direkt på aluminiumplåten.
Själva nivelleringen
Med en ny printer (eller om man t ex bytt något i extrudern), får man börja på det vanliga sättet, nämligen att justera steg för steg med en bit vanligt printerpapper som bladmått. Vanligt printerpapper (80 gram/m2) är 0,1 mm tjockt. Det är lagom.
Det tar ett tag om man skall traska runt till alla hörn och testa. Speciellt om man har 4 justerskruvar, får man ta tid på sig och justera i små steg. Jag brukar försöka få framkanten jämn först. Därefter går jag till bakkanten och justerar. I små steg som sagt.
Min erfarenhet är att justeringen håller sig rätt bra, trots att man ibland kan behöva ta i för att få loss stora bitar.
Det är ganska små efterjusteringar som behöver göras och med erfarenhet lär man sig att se på de första linjerna i kjolen ("skirt/brim"), om höjden verkar bra.
Blir strängen för utplattad och genomskinlig, eller blir den så tjock att den har svårt att fastna?
Går det ena varvet ihop med det föregående, eller verkar det bli ett mellanrum? Etc, etc.
Det är alltså bra om låter kjolen ha fler är ett varv så att man får lite tid på sig att justera.
Man lär sig, som sagt, att se om höjden på första lagret verkar bra. Om inte, justerar man försiktigt innan kjolen är klar och själva biten börjat printas. Ett åttondels eller fjärdedels varv på justerskruvarna brukar räcka.
Ibland får man justera lite ytterligare vid nästa printning. Ibland måste man ta till pappersbladmåttet, i alla fall.
Om man printar med lagertjocklek 0,1 mm, är det extra känsligt med höjdjusteringen.
Jag brukar helt enkelt göra det första lagret 0,2 mm och därefter gå ner på 0,1 mm.
Det löser en hel del problem.
I "Simplify3D" sätter jag 200% tjocklek för första lagret.
(Annars brukar jag sätta 110% för första lagret.)
Nästa artikel kommer att handla om extrudern.
Därefter kommer det en del om hur man designar för 3D printning.
Att få byggplattan i rätt nivå.
Det allra första problemet man stöter på när man skall börja printa, är att få byggplattan i rätt nivå.
Byggplattan justeras vanligen med tre eller fyra ställskruvar. Med tre skruvar borde vara lättare än med fyra, men det är inte så mycket lättare som man skulle tro.
Det kommer fler och fler printrar med självnivellerande byggplattor. Det lämnar jag åt sidan så länge. Jag har inte provat ännu. Förmodligen löser självnivelleringen hel del problem.
Är byggplattan plan i sig själv?
Glasskivor skall vara väldigt plana sägs det. Det är nog oftast sant, men jag har stött på glasskivor som varit ojämna. Störande.
På nätet finns beskrivningar av hur man kan "palla upp" ojämna glasskivan med t ex aluminiumfolie.
Jag har provat, men det lyckades inte särskilt bra. Plant blev det inte. Jag har svårt att tänka mig att man kan böja en glasplatta om man inte har värdigt starka klämmor.
I den printer jag använder mest, har jag helt enkelt bara en 4 mm aluminiumplatta med BuildTak. Värmen sprider sig snabbt och jämt och jag har inte haft några som helst problem med planheten.
Om man använder glasskiva och klämmor, begränsas den printbara ytan. Stora printerhuvuden brukar sopa rent på klämmor om man inte placerar dem listigt och det går alla gånger. Jag har provat att tejpa fast glasskivan i stället och det går rätt bra, men är inte helt pålitligt. Med lite otur rör sig glasskivan.
En fördel med glasskiva är att man kan ta loss klämmorna (eller tejpen) och ta ut hela härligheten ur printern när man skall lossa på bitarna. Om bitarna sitter hårt fast, är det farligt att försöka bryta loss inne i printern. Jag har provat med att ha glasskivan kvar i printern. Klämmorna lossnade och allt for iväg. Glasskivan sprack.
Med BuildTak och hårspray (som jag skrev om i del1), har jag aldrig haft problem med att få loss bitarna, vare sig BuildTak sitter på glasskiva eller direkt på aluminiumplåten.
Själva nivelleringen
Med en ny printer (eller om man t ex bytt något i extrudern), får man börja på det vanliga sättet, nämligen att justera steg för steg med en bit vanligt printerpapper som bladmått. Vanligt printerpapper (80 gram/m2) är 0,1 mm tjockt. Det är lagom.
Det tar ett tag om man skall traska runt till alla hörn och testa. Speciellt om man har 4 justerskruvar, får man ta tid på sig och justera i små steg. Jag brukar försöka få framkanten jämn först. Därefter går jag till bakkanten och justerar. I små steg som sagt.
Min erfarenhet är att justeringen håller sig rätt bra, trots att man ibland kan behöva ta i för att få loss stora bitar.
Det är ganska små efterjusteringar som behöver göras och med erfarenhet lär man sig att se på de första linjerna i kjolen ("skirt/brim"), om höjden verkar bra.
Blir strängen för utplattad och genomskinlig, eller blir den så tjock att den har svårt att fastna?
Går det ena varvet ihop med det föregående, eller verkar det bli ett mellanrum? Etc, etc.
Det är alltså bra om låter kjolen ha fler är ett varv så att man får lite tid på sig att justera.
Man lär sig, som sagt, att se om höjden på första lagret verkar bra. Om inte, justerar man försiktigt innan kjolen är klar och själva biten börjat printas. Ett åttondels eller fjärdedels varv på justerskruvarna brukar räcka.
Ibland får man justera lite ytterligare vid nästa printning. Ibland måste man ta till pappersbladmåttet, i alla fall.
Om man printar med lagertjocklek 0,1 mm, är det extra känsligt med höjdjusteringen.
Jag brukar helt enkelt göra det första lagret 0,2 mm och därefter gå ner på 0,1 mm.
Det löser en hel del problem.
I "Simplify3D" sätter jag 200% tjocklek för första lagret.
(Annars brukar jag sätta 110% för första lagret.)
Nästa artikel kommer att handla om extrudern.
Därefter kommer det en del om hur man designar för 3D printning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar